Hade inte tänkt skriva ett inlägg idag men efter onsdagens filmkväll så måste jag få skriva av mig lite. I slutändan så var det därför jag skapade den här bloggen. Så här kommer en liten kort recension av "A Scandal In Belgravia", det enda Sherlock-avsnitt som jag inte hade sett fram tills i onsdags! Och ja, jag vet vad ni tänker. "Vad hon tjatar om den där himla Sherlock!!!". Och så precis när jag bestämmer mig för att skriva det här inlägget så hittar jag den här bilden! ;) Så detta blir mitt svar på tal:

Och med dessa ord så inleder jag recensionen av:

Sherlock - säsong 2, avsnitt 1 "A Scandal In Belgravia"

Manus av Steven Moffat

Regisserat av Paul McGuigan

Först lite om detta avsnitts handling:

Manuset är lätt baserat på Arthur Conan Doyles novell "A Scandal In Bohemia". Sherlock och John blir indragna i ett fall som rör Englands allra högsta instans. Allt handlar om ett par (ganska så störande) bilder på en person ur kungahuset som myndigheterna gärna skulle vilja hålla borta från pressen. Sherlock och John får i uppdrag att beslagta dessa bilder från dess innehavare, Irene Adler, en vacker dominatrix som är minst lika iskall och hänsynslös som mästerdetektiven själv. (Med tanke på att barn under 11 år kanske läser denna blogg så tänker jag inte gå in djupare på vad en dominatrix är...) Det blir strider mot korrupta CIA-agenter och global terrorism men framför allt en lång duell mellan mästerdetektiven och dominatrixen, en duell som väcker känslor ingen av dem hade kunnat ana. För Sherlock Holmes kommer Irene Adler alltid att vara "The Woman"...

The worlds only consulting detective and "The Woman"

Kan väl erkänna att jag inte riktigt har kunnat hålla mig från youtube så jag hade sett korta partier av det här avsnittet också. Det har verkat väldigt bra men jag var trotts allt orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar. Att man när eftertexterna börjar rulla sitter och vill så gärna älska det man just har sett men innerst inne vet man att man inte är så nöjd som man skulle vilja vara.

Så vad var då min första reaktion till "A Scandal In Belgravia"?

Om jag säger att när eftertexterna började rulla så föll en del tårar så ni kan nog förstå vad jag tyckte om det här avsnittet! Det var 89 minuter av PURE AWESOMENESS!!! Det liknade inget annat som jag hittills sett i serien och åter igen så är varje scen, varje ögonblick genomtänkt! Benedict Cumberbatch visar åter igen varför han ska vinna årets BAFTA (Englands film och TV-pris) för bästa manliga huvudroll i en dramaserie. Han porträtterar Sherlocks nyfunna känslor alldeles utmärkt. För dessa känslor är vad som skiljer det här avsnittet från tidigare. Förut har man bara sett Sherlock som ett hjärtlöst geni som inte vet eller bryr sig särskilt mycket om han sårar människorna i sin närhet (med undantag för när Moriarty tänkte spränga John i bitar under säsongsfinalen 2010) men här så visar han tydligt att han faktiskt bryr sig om dem som står honom nära och det är hälsosam karaktärsutveckling. Detta blir väldigt tydligt och rörande när Sherlock räddar sin hyresvärdinna, Mrs Hudson, när hon blir attackerad av CIA-agenter. Det är förlösande mänskligt av honom även om hans metoder för att sedan ge igen på angriparna är, utan att säga för mycket, minst sagt brutala. ;)

"Mrs Hudson has been attacked by an American. I'm restoring balance to the universe."

Men tillbaka till detta avsnitts huvudperson. Lara Pulver spelar Irene Adler och det är ett nöje att se henne spela denna självsäkra, sluga kvinna. Hon hittar kemin med Cumberbatch direkt och det slår verkligen gnistor om dem! Ändå kan jag inte bestämma mig om "A Scandal In Belgravia" är en kärlekshistoria eller inte. För de är så lika varandra, Sherlock och Irene. Båda iskalla beräknare, båda manipulativa. Båda drar sig inte för att göra vad som helst för att få det de vill ha. Vad är på riktigt och vad är bara ett spel? I vissa fall får vi svar på frågan, i andra fall lämnas den öppen för tittaren att bestämma. För visst finns det en uppenbar kemi mellan de två men det handlar mer om en intellektuell attraktion ("Stop boring me and THINK. It's the new sexy." ;) än att slita kläderna av varandra. Vissa kan tycka att det är frustrerande men jag tycker det är vackert och gör att den här "kärlekshistorian" skiljer sig från alla andra.

"Let's have dinner, Mr Holmes."

Något annat som verkligen lyfter det är avsnittet är musiken. Den är komponerad även denna säsong av David Arnold och Michael Prince som gjorde ett fantastiskt jobb under säsong 1. Musiken under detta avsnitt är ganska så annorlunda från säsong 1 men det funkar faktiskt riktigt bra. Musiken förhöjer verkligen alla känslor och gör scenerna intensiva. Dessutom tycker jag det var ganska så genialt att i manus låta Sherlock komponera och att sedan använda den kompositionen i resten av soundtracket. Jag fullständigt älskar slutscenen och musiken är en högst bidragande faktor!

Vem tänker du på, Sherlock?

Vad finns det då att klaga på?

Även om manuset var genialt skrivet så var det många olika turer hit och dit och jag inser nu att man hade svårt att hänga med ibland. Hmm... Jag får väl se om avsnittet en gång till så jag hinner med! ;)

Det jag annars stör mig på är fiolscenerna - för det syns verkligen att Mr. Cumberbatch inte kan spela fiol! Stråken går i fel takt och hans stråkarm ser väldigt stel ut när han spelar. I vissa lägen är han bättre på att fejka än i andra men Sherlock Holmes ska vara en man som är sjukt skillad på fiol och därför blir intrycket lite falskt när jag ser Benedict försöka spela.

Ja ja, jag vet! Det kanske bara är jag som tänker på det eftersom jag spelar fiol själv. Det kanske är en yttepytteliten detalj men jag stör mig på det!

Så slutligen: Sammanfattning och Betyg

Ja, vad ska man säga. Geniala skådespelare, geniala miljöer, genialt manus som innehåller både känslosamma scener och även en hel del humor. Dessutom briljant musik som lyfter varje känsla. Åter igen, tårarna rann när eftertexterna började. Otroligt hur de har lyckats skruva upp volymen ytterligare från säsong 1 och jag kan absolut säga att det var ett av de bästa avsnitten hittills i serien. Jag tror inte att alla blir överväldigade som jag men tro mig, de där 89 minuterna går väldigt fort. Det är TV-underhållning av absolut högsta klass och man är aldrig uttråkad! Betyget sänks minimalt över att manuset i vissa fall var lite "all over the place" så slutligen blir det 9,5 av 10 till "A Scandal In Belgravia". Det här skulle ju bli en kort recension... :P Hur som helst, nästa avsnitt är "The Hounds Of Baskerville"och även om jag har sett det en gång så ska det bli sjukt kul att se det en gång till!!! :D

Fråga inte ens vad det här handlar om...

Tillslut vill jag också passa på att önska GRATTIS I EFTERSKOTT på 14-årsdagen till min lillasyster Sarah!!! Du betyder världen för mig! <3 <3 <3

Bye bye, kinapaj!!! :D

Denna dag har varit den mest händelserika och konstiga på länge!

Först och främst, kan det vara så att ödet faktiskt existerar? Jag har alltid trott att varje människa skapar sitt eget öde, och det gör jag i för sig fortfarande, men en av dagens händelser fick mig verkligen att börja undra. Det kanske var förutbestämt att jag skulle bli kissnödig på bussen in till stan? Att jag skulle bli så kissnödig att jag bara var tvungen att springa upp till biblioteket där jag inte varit på säkert fyra månader för att upptäcka att dessa toaletter inte längre är gratis? Var det meningen att jag skulle hitta en fem-krona i väskan trotts att jag var ganska så säker på att jag bara hade med mig enkronor? Var det kanske ingen slump att dörren tog min fem-krona så att jag istället för att byta toa kämpade med det krångliga låset tills dörren tillslut var låst. Var det kanske ödet att jag just idag skulle besöka biblioteket, gå in på just den där toaletten för att på handtorken få se detta skrivet...?

Hmm... Man kan ju börja undra om det verkligen var meningen att jag skulle få se det här idag? Var det ödet som spelade mig ett litet spratt? En sak är i alla fall säker: "I believe in Sherlock"-rörelsen har nått Örebro stad!

Men mycket annat har hänt förutom detta ödets nyck. Jag hade en mysig lunch/fika med Lill-Carro och som vanligt babblade vi om allt mellan himmel och jord och lite därtill. Jag älskar dig, finis! <3

Dessutom var jag idag på Kulturskolan för första gången på ett år. Jag och Anna-Maria hade snackat om att jag skulle vara med på hennes lektion någon gång och idag blev det av! Det var så underbart att få träffa Ulla igen, min kära fiollärare!!! <3 Och jag hade faktiskt inte tappat stinget! Jag har fortfarande kvar mitt gehör och jag spelade nog bättre än jag gjort på länge! Jag kan ändå säga att förutom mina skridskor och min mobil så är nog ändå min fiol min käraste ägodel! <3

Japp, det var den här dagen det! Imorgon kväll ska jag med vänner gå på Emil Lis projektkonsert! Ser fram emot pianomusik av absolut högsta klass!!!

Baj baj, mangopaj!!! :D

Showen är över för denna gång och det känns tomt... även om mina fötter fullständigt skriker av glädje!

Detta betyder ju också att den här säsongen också är slut och det känns nästan ännu värre. Hade velat att den skulle hålla på för alltid! Senare i veckan gör jag en hel sammanfattning om säsongen.

Men nu tillbaka till isshowen! Precis som vanligt så var ett en sjuuuuuuk adrenalinkick att åka inför så mycket folk och med alla ljuseffekter. Tyvärr hade produktionen en del problem med ljudet den här gången men alla åkare åkte helt fantastiskt och gjorde alltid sitt bästa. Jag tycker verkligen att vi har bevisat hur proffsiga vi alla är när något går fel och man måste göra det allra bästa av situationen. Ett speciellt uttryck har fått en helt annan innebörd för mig efter den här helgen... The show must go on... Efter ett smått katastrofalt genrep från min sida, speciellt på solot, så är jag personligen väldigt nöjd med min prestation under showerna. Det kändes helt surrealistiskt att efter genrepet kl 22:10 på kvällen vara själv kvar på isen i isshowsljuset och mata hopp på hopp för att jag skulle vara så bra förberedd till dagen efter som jag bara kunde. Jag var så trött att jag började gråta men jag tänkte inte ge mig! Och det gav resultat! Är jättenöjd med alla mina solon förutom att jag satte mig en gång under sista fredagsföreställningen men jag kom över det dagen efter. Sen blev det ju ett ganska så dramatiskt solo under sista lördagsföreställningen då musiken la av och jag fick åka sista biten utan musik. Men publiken och alla backstage började klappa högre och högre. Det var en väldigt mäktig känsla! Samma sak hände för Mickis under 12-föreställningen samma dag men det mest professionella man kan göra är att bara fortsätta att åka. Det vet vi alla som gjorde den här isshowen... The show must go on... Fick efter sista showen en väldigt fin komplimang av självaste Dermot Clemenger (vars dotter Molly åker konståkning i hjärta-gruppen som jag ibland tränar) att jag hade agerat väldigt professionellt med att bara fortsätta åka när musiken la av! Kände mig faktiskt väldigt stolt efter det! ;)

Jag vill ändå lyfta fram att KISS-tjejerna var trotts allt det nummer som jag tror flest åskådare kommer ihåg! Fantastiskt vad dessa tjejer, Lollo, Lydia, Eileen och Helena gjorde under alla föreställningar. Ni fick verkligen igång publiken tjejer!!!

Som tränare kan jag också säga att alla mina tjejor gjorde mycket, mycket bra prestationer under isshowen. Jag hoppas ni inser hur mycket ni har gått framåt under den här säsongen, inte bara som konståkare utan också som personer. Jag tränar idag tjejer som tror på sig själva och vet att de kan nå hur långt som helst om man bara jobbar hårt! Nu går vi in på nästa säsong och blir ännu bättre! :D <3

Och sen igår kväll blev det efterfest med hockeykillarna! Tack för en underbar kväll och tack för en helt underbar isshow, alla tjejer och killar!!! Ni har varit helt fantastiska!!!

Kan väl tillslut bara sammanfatta allt detta med fem små ord: The show must go on...

Innan jag avslutar det här inlägget vill jag uppmärksamma att det i natt var precis 100 år sen den legendariska RMS Titanic sjönk mot Atlantens botten efter att ha kolliderat med ett isberg. Mer än 1500 män, kvinnor och barn miste sina liv den natten och jag vill så här på 100-årsdagen utlysa en tyst minut för alla dessa personer som föll offer för människans övermod!

Tack för nu, hej!

Laddar upp innan genrepet! :)

Miss brittisk Buckingham Palace-vakt: Julia "Larsha" Larsson!

We will ROCK you!!!

Jag och Filippa <3 (fbskating.blogg.se)

Jag och Ebba :D

Inte visste jag att Paul Stanley och Gene Simmons egentligen är konståkare!? :P

Foto av Susanne Flink

Foto av Susanne Flink

Carro on the highway to hell!!! Foto från NA

Stort GRATTIS till den äntligen satta dubbel axeln!!! :D <3

Svenska Alma Pålsson reste i tredje klass på Titanic omkom tillsammans med sina fyra barn denna ödestigra natt för precis 100 år sen. En tyst minut för henne och resten av Titanics 1500 offer...

Påskhelgen är slut och jag sitter åter igen hemma själv med bara datorn som sällskap... NICE!!! :D

Tisdag den 10:e april! Bara tre dagar (med den här inräknad) tills det är premiär för "IT'S SHOWTIME ON ICE 2012"!!! Kan ni fatta det???!!! Är mer eller mindre klar med de låtar jag har gjort filmer till som ska visas på jumbotronen och idag ska Ljus och Nöje börja sätta upp backdropen och det är när den kommer upp som man börjar fatta hur kort tid det faktisk är kvar till showen. Pirret i magen börjar komma... THE CURTAIN RISES...

Påskhelgen bestod annars av att fira mamma med god mat på Pizza Hut, umgås med kusinerna med respektive och att göra isshowsfilmer tills hjärnan exploderar.

Ända träningen för påskhelgen hade vi igår. Bättre tajming i hoppen nu även om den fortfarande är lite off. Jag hoppade dubbel axel för första gången på skridskorna. Var väl sådär... Fastnade med västerbenet i tightsen på en och drog på mig en smäll men det är inte riktigt det värsta... Det känns som om alla runt omkring mig kommer närmare och närmare hela tiden på sina dubbel axel men att jag står bergfast still i hoppet och släpper ut efter ett varv och tre kvart hela tiden. Jag litar inte på mig själv när det kommer till dubbel axel, det har jag aldrig gjort. Men frustrationen börjar bli för mycket när jag ser alla andra våga hålla inne och pressa sig själv mer och mer men inte jag. Och salchowen är bra men jag står den ju fortfarande inte... Jag känner just nu en sån rädsla att jag ska bli kvar på dubbelhoppen när alla andra runt omkring mig gör sina dubbel axel och trippelhopp. Blir så arg och frustrerad på mig själv... :'(

Men när jag känner mig ledsen, då flyr jag in i musikens värld. Vissa slappnar av genom att titta på TV, andra av att idrotta: Jag slappnar av och tänker bättre av att spela och komponera musik (även om idrotten såklart också har en ganska stor roll i mitt välbefinnande). Inget går upp emot att sätta sig en stund framför pianot eller att spela några toner på fiolen. Här om dagen började jag arrangera den här sången (http://www.youtube.com/watch?v=cGXhfGPTqew) som en fiolduett för mig och min kära vän Anna-Maria! Den kommer att bli så himla fin!!! :) Ser fram emot att spela den med dig, gumman! <3

Ska också någon gång i framtiden försöka lägga ut pianostycket jag komponerade som en födelsedagspresent till Fille förra året. Får träna lite extra på den så hoppas jag att en video ska komma upp inom kort!

Tror jag går och tränar lite på den nu!

Så tack och bock, mästerkock! :D

Börjar med att önska er alla en GLAD PÅSK såhär på påskafton!!!

Tack och lov så är det fint väder ute jämfört med igår då det plötsligt blev vinter igen! Men idag är våren sig lik igen. :)

Veckan har bestått av vad som känns som 50 miljoner timmar träning till showen och nu är det mindre än en liten sketen vecka kvar!!! Ahhhhhh!!! I torsdags så repeterade vi hela första akten med alla klädombyten och det gick väldigt bra i nästan alla byten. Samma dag så körde vi igenom hela andra akten fast utan klädombytena. Det finns fortfarande lite att finslipa på men det mesta börjar sitta nu! Jag behöver fortfarande lägga lite mer tid på mitt solo så det sitter helt perfekt till fredag!

Och senare under dagen såg jag för första gången miniorerna göra sitt KISS-nummer och alltså... OMG!!!!!!! Eileen, Helena, Lollo och Lydia är nio och tio år gamla och vilken show de gör! Lollo och Lydia ÄR verkligen Paul Stanley och Gene Simmons! Det kommer att bli helt fantastiskt att se de köra detta nummer och det får ni väl inte missa? ;) Så köp era biljetter NU!!!

Och igår började vi träna på parnumret med hockeykillarna! Gick helt okej och jag vill ge er killar som ställer upp en eloge! Speciellt till er juniorkillar som vågar ställa upp när resten av hela J18 och J20 är ett par riktiga MESAR och FEGISAR som inte vågar vara något annat än hockeykillar i ett lag! En sak är säkert, ni killar som ställer upp (nämner inga namn, ni vet vilka ni är), ni har nu en massa konståkningstjejer i ryggen som lär backa upp er i vått och torrt!!! ;) Åter igen, tack killar för att ni är så modiga och BAJS på resten av J18 och J20!!!

Idag är det som sagt påskafton men också mammas födelsedag så jag passar på att önska Berit Hargefeldt ett MEGASTORT GRATTIS på födelsedagen! Älskar dig!<3

Vi får väl se vad dagen för med sig men familjen har i alla fall börjat den med att ge mamma ett av de största påskägg jag någon sett, fyllt med alla presenter!!! :D

Till er andra, åter igen ett stort GLAD PÅSK och hoppas att eran påskafton blir asnajs!!!

Tack och hej, påsktjej! :D

Riktiga KISS??? ;)

Från vänster: Eileen, Lollo, Helena och Lydia

Jag och syrran fick den här bilden av Eileen och Helena igår! Tack tjejer! :D <3

Största påskägget ever????