Hade inte tänkt skriva ett inlägg idag men efter onsdagens filmkväll så måste jag få skriva av mig lite. I slutändan så var det därför jag skapade den här bloggen. Så här kommer en liten kort recension av "A Scandal In Belgravia", det enda Sherlock-avsnitt som jag inte hade sett fram tills i onsdags! Och ja, jag vet vad ni tänker. "Vad hon tjatar om den där himla Sherlock!!!". Och så precis när jag bestämmer mig för att skriva det här inlägget så hittar jag den här bilden! ;) Så detta blir mitt svar på tal:

Och med dessa ord så inleder jag recensionen av:

Sherlock - säsong 2, avsnitt 1 "A Scandal In Belgravia"

Manus av Steven Moffat

Regisserat av Paul McGuigan

Först lite om detta avsnitts handling:

Manuset är lätt baserat på Arthur Conan Doyles novell "A Scandal In Bohemia". Sherlock och John blir indragna i ett fall som rör Englands allra högsta instans. Allt handlar om ett par (ganska så störande) bilder på en person ur kungahuset som myndigheterna gärna skulle vilja hålla borta från pressen. Sherlock och John får i uppdrag att beslagta dessa bilder från dess innehavare, Irene Adler, en vacker dominatrix som är minst lika iskall och hänsynslös som mästerdetektiven själv. (Med tanke på att barn under 11 år kanske läser denna blogg så tänker jag inte gå in djupare på vad en dominatrix är...) Det blir strider mot korrupta CIA-agenter och global terrorism men framför allt en lång duell mellan mästerdetektiven och dominatrixen, en duell som väcker känslor ingen av dem hade kunnat ana. För Sherlock Holmes kommer Irene Adler alltid att vara "The Woman"...

The worlds only consulting detective and "The Woman"

Kan väl erkänna att jag inte riktigt har kunnat hålla mig från youtube så jag hade sett korta partier av det här avsnittet också. Det har verkat väldigt bra men jag var trotts allt orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar. Att man när eftertexterna börjar rulla sitter och vill så gärna älska det man just har sett men innerst inne vet man att man inte är så nöjd som man skulle vilja vara.

Så vad var då min första reaktion till "A Scandal In Belgravia"?

Om jag säger att när eftertexterna började rulla så föll en del tårar så ni kan nog förstå vad jag tyckte om det här avsnittet! Det var 89 minuter av PURE AWESOMENESS!!! Det liknade inget annat som jag hittills sett i serien och åter igen så är varje scen, varje ögonblick genomtänkt! Benedict Cumberbatch visar åter igen varför han ska vinna årets BAFTA (Englands film och TV-pris) för bästa manliga huvudroll i en dramaserie. Han porträtterar Sherlocks nyfunna känslor alldeles utmärkt. För dessa känslor är vad som skiljer det här avsnittet från tidigare. Förut har man bara sett Sherlock som ett hjärtlöst geni som inte vet eller bryr sig särskilt mycket om han sårar människorna i sin närhet (med undantag för när Moriarty tänkte spränga John i bitar under säsongsfinalen 2010) men här så visar han tydligt att han faktiskt bryr sig om dem som står honom nära och det är hälsosam karaktärsutveckling. Detta blir väldigt tydligt och rörande när Sherlock räddar sin hyresvärdinna, Mrs Hudson, när hon blir attackerad av CIA-agenter. Det är förlösande mänskligt av honom även om hans metoder för att sedan ge igen på angriparna är, utan att säga för mycket, minst sagt brutala. ;)

"Mrs Hudson has been attacked by an American. I'm restoring balance to the universe."

Men tillbaka till detta avsnitts huvudperson. Lara Pulver spelar Irene Adler och det är ett nöje att se henne spela denna självsäkra, sluga kvinna. Hon hittar kemin med Cumberbatch direkt och det slår verkligen gnistor om dem! Ändå kan jag inte bestämma mig om "A Scandal In Belgravia" är en kärlekshistoria eller inte. För de är så lika varandra, Sherlock och Irene. Båda iskalla beräknare, båda manipulativa. Båda drar sig inte för att göra vad som helst för att få det de vill ha. Vad är på riktigt och vad är bara ett spel? I vissa fall får vi svar på frågan, i andra fall lämnas den öppen för tittaren att bestämma. För visst finns det en uppenbar kemi mellan de två men det handlar mer om en intellektuell attraktion ("Stop boring me and THINK. It's the new sexy." ;) än att slita kläderna av varandra. Vissa kan tycka att det är frustrerande men jag tycker det är vackert och gör att den här "kärlekshistorian" skiljer sig från alla andra.

"Let's have dinner, Mr Holmes."

Något annat som verkligen lyfter det är avsnittet är musiken. Den är komponerad även denna säsong av David Arnold och Michael Prince som gjorde ett fantastiskt jobb under säsong 1. Musiken under detta avsnitt är ganska så annorlunda från säsong 1 men det funkar faktiskt riktigt bra. Musiken förhöjer verkligen alla känslor och gör scenerna intensiva. Dessutom tycker jag det var ganska så genialt att i manus låta Sherlock komponera och att sedan använda den kompositionen i resten av soundtracket. Jag fullständigt älskar slutscenen och musiken är en högst bidragande faktor!

Vem tänker du på, Sherlock?

Vad finns det då att klaga på?

Även om manuset var genialt skrivet så var det många olika turer hit och dit och jag inser nu att man hade svårt att hänga med ibland. Hmm... Jag får väl se om avsnittet en gång till så jag hinner med! ;)

Det jag annars stör mig på är fiolscenerna - för det syns verkligen att Mr. Cumberbatch inte kan spela fiol! Stråken går i fel takt och hans stråkarm ser väldigt stel ut när han spelar. I vissa lägen är han bättre på att fejka än i andra men Sherlock Holmes ska vara en man som är sjukt skillad på fiol och därför blir intrycket lite falskt när jag ser Benedict försöka spela.

Ja ja, jag vet! Det kanske bara är jag som tänker på det eftersom jag spelar fiol själv. Det kanske är en yttepytteliten detalj men jag stör mig på det!

Så slutligen: Sammanfattning och Betyg

Ja, vad ska man säga. Geniala skådespelare, geniala miljöer, genialt manus som innehåller både känslosamma scener och även en hel del humor. Dessutom briljant musik som lyfter varje känsla. Åter igen, tårarna rann när eftertexterna började. Otroligt hur de har lyckats skruva upp volymen ytterligare från säsong 1 och jag kan absolut säga att det var ett av de bästa avsnitten hittills i serien. Jag tror inte att alla blir överväldigade som jag men tro mig, de där 89 minuterna går väldigt fort. Det är TV-underhållning av absolut högsta klass och man är aldrig uttråkad! Betyget sänks minimalt över att manuset i vissa fall var lite "all over the place" så slutligen blir det 9,5 av 10 till "A Scandal In Belgravia". Det här skulle ju bli en kort recension... :P Hur som helst, nästa avsnitt är "The Hounds Of Baskerville"och även om jag har sett det en gång så ska det bli sjukt kul att se det en gång till!!! :D

Fråga inte ens vad det här handlar om...

Tillslut vill jag också passa på att önska GRATTIS I EFTERSKOTT på 14-årsdagen till min lillasyster Sarah!!! Du betyder världen för mig! <3 <3 <3

Bye bye, kinapaj!!! :D