Jepp, jag har nu börjat på brevbäringen på Posten Lindesberg och har under denna vecka och förra varit under upplärning. Omställningen från att sova till 10:00 på dagarna till att plötsligt gå upp 05:40 har varit jobbigt för min känsliga mage. Första dagen slog den bakut totalt efter en natt med alldeles för mycket nervositet och alldeles för lite sömn och jag kräktes på Postens toalett 20 minuter in i jobbet och fick åka hem. En lättare frukost och mer lugn på morgonen har gjort det bättre så den kommer nog att vänja sig.

 

Det har varit mycket att lära sig, så mycket att jag har varit väldigt osäker på om jag faktiskt skulle klara av det men senaste dagarna har det gått snabbare än vad jag trodde så nu känns det bättre. Idag körde jag allt helt själv och det gick bra. Det kommer att bli tufft men det kommer att ordna sig. Speciellt när den något konstiga träningsvärken från att ha vänt på bilen en massa gånger har gått över. :P Jag har i alla fall under lantrundan lyssnat på P4 och lärt mig vart man kan ha sex utan att det anses vara förargelseväckande beteende. :P Ska i helgen bränna mig ett antal skivor som man kan lyssna på under rundorna. Man kanske skulle köpa sig en ljudbok och ha också? :)

I onsdags så var det standup igen på Strömpis. Förra veckan var det Kodjo Akolor som då stod för underhållningen och han var sjukt rolig! Denna gång var det lite blandade komiker där tre av fyra fick en att skratta. Det är väldigt skönt att få komma bort lite på onsdagskvällarna och få åka in till den STORA STADEN. Jag älskar Örebro, det gör jag verkligen!

Igår så hade jag en liten throwback thursday och satt och tittade på en del program från säsongen 2011/2012. Kan knappt fatta att det redan har gått mer än ett och ett halvt år sedan DM i Flen och ännu mer sedan Vinterhoppet och kräkan i Trollhättan. Och jag ska vara typiskt osvensk nu och säga rakt ut att ja, jag var (piiiiiiip) bra den säsongen! Det bästa jag kanske någonsin kommer att vara. Och jag hade säkert kunnat vara lika bra den här säsongen som var också om jag faktiskt inte hade ställt det kravet på mig själv att jag skulle vara lika bra som 2011/2012. Jag kommer aldrig att glömma vad Susanne sa till mig innan långprogrammet på Vinterhoppet. Jag var nervös över hela situationen: Placeringen, startnumret, konkurrensen, hemmaplan. Jag sa det till Susanne att jag var nervös och då sa hon: "Om du bara åker som du gör på träningarna, då vet du att det kommer att räcka." Det gjorde mig lugnare på en sekund. Åker du som du gör varje dag så räcker det till toppen i det här tillfället. Så när jag väl åkte så var det en så sjukt skön känsla att ha med sig.

Jag har ställt mig frågan många gånger under åren och ännu mer det senaste året. Vem är jag utan konståkningen? Vem är jag om jag inte är "Bea konståkaren"? Är jag bara "Bea" och är det så "bara"? 
De senaste dagarna så har jag saknat isen men jag är orolig för att gå på igen. Jobbet, ljumskskadan och sjukdomar hit och dit har tagit upp det mesta av tiden och jag vill vara i alla fall i hyfsad fysisk form när jag går på igen. Jag vill orka hänga med på träningarna. Vem är jag utan konståkningen? Vem är jag?