Standup, blodvärde, Posten och andra tankar
Jag är tillbaka efter Trollebo-inlägget ovanligt tidigt men jag kände för att skriva lite ikväll.
För ja, jag har smällt alla intryck från Trollebo och nu vill jag börja träna ordentligt igen! Sprang i måndags men till min förtvivlan så började ljumsken göra jätteont. Jag börjar tvivla på att detta fortfarande är en sträckning eller överansträngning. Det är dags att ringa Örebro Rehab. Det blev i alla fall en del spänst i veckan. Just nu har jag ett konstigt ont i halsen igen… Jag är trött nu på att vara halvsjuk hela tiden! :S
I onsdags så var det standup på Strömpis med Özz Nujen. Han var rolig i vissa stunder men kanske inte så rolig som jag hade hoppats på. Nu på onsdag så är det Kodjo Akolor och det kommer säkert att bli riktigt roligt! :D Tack för det trevliga sällskapet i onsdags Joel, Micke, Jennie o Co. (Jonathan låg hemma i feber men han är frisk och kry nu.)
Helgen började med en vända upp på blodcentralen där jag kollade mitt blodvärde som låg lite lågt sist jag lämnade blod (eller ja, inte lågt egentligen men lågt för att vara blodgivare) men nu var det uppe på en riktigt bra nivå igen vilket är mycket skönt. Jag funderar på att sluta lämna blod och bara lämna plasma (som är en beståndsdel av blodet) för jag har inte mått så bra senaste gångerna efter att jag har lämnat blod. Jag får se hur jag gör för det är inte meningen att man ska må dåligt av det men jag vill göra det för samhällsinsatsen. Om jag lämnar plasma så gör jag något men jag mår bättre eftersom de inte tar hela blodet så det känns som om jag slå två flugor i en smäll då. Fredagen fortsatte med att sitta barnvakt och sen spenderades helgen hos Winroths.
På tisdag så börjar jag min upplärning för lantbrevbäringen på Posten Lindesberg. Jag är lite nervös för jag känner att jag precis börjat fått kläm på kvällarna och då ska man börja lära sig något nytt igen. Jag blir fortfarande nervös när jag jobbar kvällar för det är fortfarande mycket som jag inte greppat eller hört om. Ibland gör man knäppa grejer som man säkert kommer att skratta åt efter ett tag men som är lite pinsamma nu när det väl händer. Ibland känner jag att jag tvivlar på mig själv som person. Det kan handla om jobbet eller allmänt. Det är klart man vill bli omtyckt. Jag vill att folk ska tycka att jag är rolig och trevlig men jag styr inte vad folk tycker om mig. Jag kan bara vara mig själv så jag hoppas att den personen går hem för så mycket mer kan man inte göra. Jag tycker om mig själv, tvivla inte på det men när det är mycket som man inte greppar så blir man lite nedstämd, speciellt jag som ställer kravet på att det jag gör ska vara perfektion. Jag får försöka lugna ner den sidan av mig själv. För stora krav är aldrig bra.
Men som sagt så är jag väldigt glad över att jag har ett sommarjobb och jag ska göra mitt absolut bästa hela sommaren så får jag säkert grepp om lantbrevbäringen snart också.
Hmm, det känns som om det här inlägget lät lite halvdeppigt. Äsch, det finns ingen anledning att klaga! Det är sommar för hela friden! Ni som klagar på vädret, kom ihåg hur det var i vintras. Det gör jag när det är lite halvmulet ute. :) Nä, man ska vara glad och tacksam för det man har och njuta varje stund av det.
Med de visdomsorden så tackar jag för mig för idag!
Hej och chill, postisbil!!! :D
