Först och främst så måste jag erkänna att jag var sjuuuuukt nervös inför det här lägret. Det var ju liksom THE CAMP, Elitcamp! Och jag hade hamnat i seniorgruppen (Ja, jag är senior nu men ändå). Jag tvivlade lite innan. Skulle jag kunna gå in och göra det här på mina villkor? Alla är ju så otroligt duktiga, dubbel axel och hela köret! Skulle mitt något brustna självförtroende från sena våren hålla?

 

Men vet ni vad? Jag behövde inte oroa mig! Jag kände det redan på första passet. Alla var så otroligt duktiga men istället för att bli stressad av det så blev jag så sjukt inspirerad! Och jag kände att jag kunde gå in och köra mitt race och det var okej. Så många olika intryck! Så många tips och råd! Och såklart så var det väldigt skönt att det var så pass lite folk på hoppassen så det var inte så många gånger som man behövde väja. Och dessutom måste jag säga att det var väldigt skönt att få bo och lära känna tjejer som faktiskt är i samma ålder eller äldre än mig. Det händer inte så ofta på läger har jag känt så det var absolut en bonus! (Ta inte illa upp, alla mina fina nyfunna och gamla vänner som är yngre än mig. Jag älskar er också! <3)

Och träningen gick mycket bra! Redan första dagen kände jag skillnaden i hur jag hoppade. Nu hoppade jag med självförtroende igen. Dessutom kan jag berätta att jag nu har lärt mig voyler åt båda hållen! XD Haha en utveckling i rätt riktning i alla fall! :P

 

Sen får jag inte glömma bort dubbel axeln. Jag jobbade så mycket med den under de här veckorna och den har blivit mycket bättre. Jag har landat flera på en fot och även om de inte var runt så var det högst en kvart kvar på en av dem! Jag känner verkligen att jag har utvecklats och det känns så skönt!!! :D Så för att sammanfatta allt det här: Jag åkte iväg på läger som en bruten människa med bottennoterat självförtroende som inte litade på mig själv. Jag åker hem med vetskapen att jag har gjort dubbel axel med kvarten kvar, har utvecklats på många områden och har skaffat mig mängder och åter mängder av nya vänner. Nu kan jag gå in i tävlingssäsongen igen och känna att det jag gör är bra. Att jag vet att det jag gör duger. Och som jag ska jobba den här säsongen så att jag ska få chansen att åka Elit camp nästa år igen!!! Tack för två fantastiska veckor på isen! Jag älskar er! <3

 

Vad hände utanför isen då? Ja, inte så mycket egentligen. Man åt, man träna, man sov och däremellan så låg man i sängen och kolla på film. Och ja, det gällde alla på rummet. Under helgen mellan veckorna så åkte vi några stycken och plockade jordgubbar! 

Andra veckan medförde dock en väldigt intressant utveckling. När jag ska lägga mig i sängen och se "Sherlock - The Reichenbach Fall" (igen för typ sjätte gången) så kommer en viss Rebecka Mannila upp och vill joina mig. Men man kan ju inte se TRF utan att ha sett de tidigare fem avsnitten! Det blir ju inte alls samma sak då. Så istället för att se sista så såg vi istället första avsnittet på säsong ett, all from the beginning. Och till min gigantiska lycka så blev Becka FAST redan från början! För att vara hyfsat exakt 18 minuter och 20 sekunder in i avsnittet. Och hur vet jag det? Jo, för efter 18 minuter och 20 sekunder så bryter Mannila plötsligt tystnaden med orden, "Han har väldigt fina blå ögon!". ;) Redan då insåg jag att Mannila skulle få a really hard time under TRF. Och jösses... Fem dagar och fem avsnitt senare tillsammans med Becka och Matilda så var det alltså dags... "The Reichenbach Fall" (Följ länk för min trailer)... Och ja, redan under första scenen (följ länken för scenen) så förstod jag att det här skulle bli minst sagt intressant...

 

Och japp, sen gick det utför! Allt slutar med att jag har en hysterisk kompis bredvid mig som skriker svordomar åt både skärmen och mig när eftertexterna börjar rulla! Just nu ångrar jag sååååå att jag inte filmade hennes reaktion för jag tror aldrig att jag har sett henne så upprörd! XD Så jag ska väl göra det uppenbara nu: Mina läsare, inför er förklarar jag härmed Rebecka Mannila officiellt Sherlocked. 20 månader till nästa säsong, gumman! ;) Mitt uppdrag här är slutfört. Vem står näst på tur? ;) 

 

För övligt så har jag under dessa två veckor lärt mig att det finns en serie som heter "Sons of Anarchy", att jag faktiskt tycker att bananer är gott och att tuppen utanför Broholmsskolan i Lidköping uppenbarligen tycker det är OTROLIGT kul att väcka en varje morgon klockan 05:00. Till tuppen... I HATE YOU!!!

 

Här kommer massa bilder från lägerveckorna!