Japp, i måndags så började jag alltså på "3D och visuella effekter A" på universitetet som jag har sökt och tyvärr måste jag säga att jag blev besviken. Kanske var jag naiv när jag gav mig in på en helfartskurs men jag ville ändå försöka. Ja, den verkade ganska så kul med mycket jobb med visuella effekter i film och så vidare även om jag kände mig ganska felplacerad med de kunskaper jag skaffat mig själv:

"Ja, jag heter Martin och jag har pluggat till systemvetare i två år."

"Mikael heter jag och har pluggat filmvetenskap i Umeå i tre år och tyckte den här kursen verkade skön."

"Jag heter Beatrice, är konståkare och klipper film på fritiden."

Ja, ni fattar vad jag menar. :P

Men det var när läraren sa att man var tvungen att lägga ner hela sin fritid på det här, som jag kände att det verkligen sa stopp. För så stor är min kärlek till min sport att jag inte är villig att ge upp konståkningen, både min egen träning och mitt yrke, för den här kursen. Jag är trött på folk som inte förstår kärleken jag känner för konståkning. Och jag kanske inte tjänar massa tusenlappar på mitt yrke men jag älskar det över allt annat och det är minsann ett seriöst yrke och ni som tycker annat behöver inte yttra det i min närhet!

Så så blev det med det. Nu har jag hoppat av och hoppas att jag hittar en kurs till nästa halvår som tilltalar mig mer. 

PS. Jag söker ett förmiddagsjobb med några timmar före träningen på eftermiddagen. Om någon har förslag eller kontakter så snälla kontakta mig om det på mobilen, mailen eller här i kommentarsfältet.

Också i måndags blev jag träffad av den ökända förkylningen som nu verkar ha spridit sig över hela Örebro och egentligen resten av Sverige också. Men nu idag så tränade jag igen men kände mig svag i kroppen. Tajmingen i hoppen kändes off men jag är hoppfull för imorgon. Det är ju bara att hoppa, för hela världen! Inte svårt alls! Lätt helt enkelt! Fixa tillbaka det där självförtroendet, Bea!

Slutligen vill jag avsluta med att ibland så brister det för mig. Som idag när ett par skitungar kommer in i ishallen när man är tränare, sparkar ut en boll på isen och sedan sätter sig på läktaren och skrattar åt mina åkare. Så när en av mina tjejor avbryter sitt program och slänger sig gråtande i min famn med orden "De skrattar åt mig.", då kunde jag inte hålla mig lugn längre! Med en gråtande konståkare vid min sida fick de sig en rejäl utskällning att antingen sitter de kvar här och håller (ocensurerat sagt) käft eller går här ifrån nu direkt! Man blir skrämd av vilka idiotiska ungar det finns. Var finns respekten för dem som brukar ishallen? Och när mina åkares träning drabbas av deras dumhet, då kommer en rejält mycket argare sida av Bea fram! Jag lovar att den sidan bara ska komma fram när den verkligen behövs men idag var det ett sådant tillfälle. Ingen skrattar åt mina åkare! INGEN! Ni är fantastiska, glöm inte det! <3

Med de orden så ska jag nu käka middag och hoppas att jag känner någon smak av maten för näsan är totalt blockerad av diverse grönt klet…

Tack och bock, bäverflock!

Måndagens outfit! Är nöjd med helgens shopping som resulterade i en tunn skjorta i vinrött från Gina Tricot (199 kr) och den här "polo-T-shirten" från HM för 79 kr! :D